Hästpojken som består av Göteborgarna Martin Elisson och Adam Bolméus, uppnådde redan i tonåren legendarstatus genom indieinstitutionen Bad Cash Quartet. Med Hästpojken som grundades 2007 har de släppt fem studioalbum och levererat flera singelhits som ”Shane McGowan”, ”Caligula” och ”Gitarrer & bas, trummor & hat”. De har spelat på festivaler som Hultsfredsfestivalen, Popaganda och Way out west. De spelar ofta ensamma men till Festum Vretensis tar dom med sig hela bandet.
När Per Persson lämnade Traste Lindéns Kvintett i slutet på 80-talet kom han att påbörja en resa vilken kom att sätta honom på kartan som en av Sveriges mest skickliga låtskrivare. Bandet han skapade, Perssons Pack, debuterade år 1989 med albumet ”Kärlek och dynamit”. Men mest kända för den breda allmänheten blev de förstås för 1991 års skapelse ”Tusen dagar härifrån”, där en ung Jakob Hellman dyker upp på sång och även spelade in under eget namn. Genom åren har Per Persson spelat in tillsammans med Engmans Kapell, Sofia Karlsson och under 2020 syntes han i Så mycket bättre, där han tillsammans med Plura framförde just ”Tusen dagar härifrån” inför en publik bestående av bland andra Jakob Hellman.
När Perssons pack år 2014 tackade för sig genom en fullsatt spelning på Nalen fortsatte Persson under eget namn. Men det dröjde inte länge innan suget efter att spela i band åter smög sig på, där och då föddes Per Persson & Nya Packet. De senaste åren har Persson nått en ny publik och fått förnyad uppmärksamhet för sitt låtskrivande. Genom sin medverkan i TV4:s Så mycket bättre och som Sommarvärd i Sommar i P1 2025 har han ytterligare stärkt sin roll som en central röst inom svensk rock och visa. Tillsammans med Nya Packet, där Niclas Frisk åter finns med i bandet, turnerar Per Persson runt om i landet med en repertoar som förenar nytt material med välkända låtar från tidigare skivor.
Sanna Carlstedt är en klassisk svensk visartist, som kan konsten att roa sin publik och alltid säger vad hon tycker. Med rötter i både punk och visa har hon skapat en unik stil där samhällskritik möter humor och allvar. Sannas texter är skarpa, personliga och ofta politiska, vilket har gjort henne till en uppskattad artist på den svenska vis- och rockscenen. Hon har släppt flera album, däribland De e jag som är Sanna från 2006 och Alltid retar det nån! från 2014, och har även gjort sig känd för sina tolkningar av svenska klassiker. Med en bakgrund som sträcker sig från klassisk musik till punk, och med en stark närvaro på scen, fortsätter Sanna Carlstedt att beröra och engagera sin publik.
Linköpingsmusikern Linda Davidsson har etablerat sig som en stark kraft inom den moderna svenska vistraditionen. Hennes stil präglas av en förmåga att kombinera det enkla och igenkänningsbara från rocken med texter som ärligt och gripande speglar utmaningar och glädjeämnen i olika livsöden, inte sällan hämtade från sin egen bakgrund. För många är hon igenkänd som gitarrist och dragspelare i Linköpingsbandet Captain Jack’s Army, och därifrån kommer inspiration ur den keltiska folkmusiken och dess instrumentering när hon arrangerar sina låtar.
The Lyrics är ett poppunkband från Linköping. Bandet består av Daniel Caesar, Björn Åhlin och Marcus Tapper – tre bästa vänner som växte upp med att spela musik tillsammans och som under 2000-talet blev en självklar del av den lokala musikscenen med sitt band Blunk.
Efter ett break i ett par år har de nu återförenats som The Lyrics, med samma kemi och energi som formade dem från början. Influerade av band som Green Day, Sum 41 och Weezer blandar de old school-punkrock med en modern popkänsla.
Bryggeriet är beläget i Ljungsbro utanför Linköping, 800 meter från ruinerna av Sveriges äldsta kloster- Vreta Kloster – som grundades 1101. I klosterruinen har arkeologer funnit det som tros ha varit nunnornas bryggstuga. Här bryggde, drack och skänkte nunnorna öl till fattiga. Under medeltiden bryggdes det öl på kloster (och var och varannan gård) i de delar av Europa där det inte producerades vin. Inte så konstigt då öl både var näringsrikt (flytande bröd) och kokades under tillverkningen. Öl var med andra ord ofarligt att dricka till skillnad från vatten som var smutsigt. Med förkärlek för belgiska ölstilar och bryggeriets lokalitet i Vreta kloster socken, var det självklart att bryggeriet skulle ha en nunna med ölsejdel som pryder loggan. Inte minst med tanke på att den täta kopplingen mellan öl och kloster i Belgien ofta illustreras med bilder på munkar eller medeltidsmän. Det är helt enkelt dags för ”mer nunneöl åt folket!”